Jag sitter åter vid bron, Gammelstadsviken och dricker mitt kaffe. Det nyper i kinderna under vandringen igenom skogen, men här värmer fortfarande solen.
Naturen är på väg att stilla sig, marken stelnar och lövträden är avklädda.
Det är mitten av oktober. På vägarna en bit bort irrar trafiken som inget hänt. I skogen är det nästan tyst. Jag jagar upp ett par ringduvor och vinterns budbärare, domherren, har anlänt.
Mellan vassruggarna börjar isen lägga sig. Det är svårt att förställa sig att denna plats sjöd av liv bara för en månad sedan.
Till vardags möter jag människor, unga som gamla, som är missmodiga nu när mörker och kyla börjar krypa in. Under veckan mötte jag också en gymnasieelev som såg det på ett annat sätt. Hon sa att naturen behöver vila, återhämta sig för att sprida nytt ljus och glädje till våren.
Tänk om vi människor skulle vara lika kloka. Att mörkret och kylan får vara återhämtningens tid, då vi vilar, samlar kraft och reflekterar över vår situation. Naturen i sig äger ingen godhet, men vi har mycket att lära av den…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar