När man träffar en annan människa som man inte känner så väl, är det bra att inleda med kallprat. Kallpratet är det neutrala, distanserade sättet att nå den andre utan att gå för nära, och riskeras att stötas bort. Att kunna kallprata är viktigt för att skapa relationer.
Kallpratet kan jämföras med att spänta tunna stickor när man skall göra upp en eld i spisen. Stickorna får inte vara för stora , då får den lilla elden inte fäste. Men de får inte heller vara för tunna för då dör en eventuell låga ut med en gång.
Sakta men säkert måste elden byggas upp och allt större ved bör läggas in i brasan. Men det gäller att låta samtalet få luft och utrymme, och inte ösa på med allt för mycket bränsle, för då riskeras kontakten att kvävas. Den optimala balansen åstadkommer man bara genom långvarig träning. Det krävs många slocknade eldar innan man kan förstå den rätta användningen av kallpratets dynamik.
När relationen tar fart och samtalet börjat brinna, skapas en naturlig värme mellan de två samtalande. Värmen stiger av närheten, samtidigt som avståndet mellan orden skapar ett lyssnande och reflekterande, som ger det tillskott av syre som behövs för den kemiska reaktionen. Man brukar kalla det för den rätta personkemin.
Men en vanlig brinnande eld, minskar till slut och slocknar och skapar en hög med sot och aska. Om man istället vill att relationen ska skapa glöd som nästan aldrig kallnar krävs det ett extra tillskott. Det kan behövas tillföras något plötsligt och oväntat - en stor vedklabb - för att föra det till nästa nivå. Det gör man bäst genom att ställa en fråga, av personlig karaktär, men med ett starkt existentiellt innehåll. En fråga som inte var väntad i det här sammanhanget, som rör den andres personliga djup och som nu blivit tillgängligt, genom uppvärmningen.
Är du en lycklig människa? Hur kommer det sig att du blivit den du är idag? Varför har du inte gjort något av dina drömmar? Sörjer du din barndom?
Frågorna kan vara många men det är det starka känslomässiga innehållet som är viktigast.
Och om man verkligen lyssnar till svaret, och kan förmedla sin medkänsla, kommer elden att brinna för evigt och aldrig mera kallna.
Andra bloggar om: Relationer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja, det handlar om att lyssna och lyssna aktivt med ett öppet sinne, där utstrålas den värme som möter den andra som tar emot med ett lika öppet sinne och glöden hålls vid liv. Då slocknar den aldrig utan tar ny fart, precis som kravlös kärlek, den kan alltid brinna.
anonym: Visst är det så, men det är svårt att lyssna på andra. Särskilt om sinnet är fullt upptaget av negativa tankar.
Som när man försöker elda med sur ved!
Klockren "analys".
Och egentligen kan jag inte förstå varför det ska vara så svårt att lyssna i st f att tala, vi har ju två öron men bara en mun.
Skicka en kommentar