Jag köpte en tavla på Röda korsets secondhand-butik.
Ett litet jordbruk, fotograferat från ett flygplan. Allt finns med; Boningshuset, ladugården, en ko, bagarstugan där man bodde på sommaren, ett härbre för matförvaring, lador för höet, två hässjor, ett potatisland, grusväg, telefonstolpar, närheten till en sjö, skogen. En hel värld för en hel familj. Och så mamman och den lilla dottern som står och tittar upp mot flygplanet.
Bilden kunde vara tagen var som helst på landsbygden i Sverige fram till 1950-talet.
Finns det någon som känner igen sig? Är det din mamma som står där nere?
Eller är det allas vår mamma; hela svenska folkets mamma som står där och håller oss moderna människor i handen.
Ibland längtar jag till detta enkla liv som en gång fanns.
Vår sommarstuga i Ryssbält är en gammal bagarstuga. Dit flyttar vi på somrarna och låter radhuset stå tomt. Där har vi rinnande kallt vatten och utedass och vi njuter av det enkla hushållet. Precis som man en gång gjorde på de små jordbruken, när man sommartid flyttade till bagarstugan som låg närmare sjön. Och då man passade på att såpskura hela boningshuset.
På den tiden behövde man inte resa så långt för att uppskatta en förändring.
Jag undrar om det är den gamla traditionen, att flytta till den enkla och trånga bagarstugan på sommaren, som ännu lever kvar i vår förkärlek för trånga utrymmen på semestern; husvagnen, campingstugan, tältet, segelbåten osv. Vi tvingas då leva ett enklare liv igen, närmare det urspungliga.
Tavlan från Röda korset är nostalgisk. I den blandas två känslor; en del sorg - över ett försvunnet paradis - och en del glädje över själva fotografiet, som ännu finns kvar.
Jag ska hänga tavlan bakom mig på jobbet. Som ett stöd från den svenska historien.
Andra bloggar om: Jordbruk
5 kommentarer:
Mysig blogg du har. :)
http://www.bimboboy.com/blogg
Jag känner igen mig, kunde vara jag och mamma som tittar upp mot flygplanet som vi faktiskt gjorde under efterkrigstiden. De planen var inte för mamma så behagliga för hon hade varit med om när plan med hakkors flög över huset. Hon kunde ändå förmedla glädje till lilla jag när vi stod därute på gården och tittade upp.Långt senare berättade hon om den hemska känslan som hon upplevt. Så jag växte upp med den enkelhet som du beskriver och jag söker mig ofta tillbaka till enkelheten på många olika sätt.
Trevlig bild!
Sen är ju "kartperspektiv" alltid trevliga på bilder, tycker jag...
Har en liknande bild (från lite lägre höjd) på vårt "fritidsställe to come", även där står dåvarande gårdsfolket och tittar upp på flygplanet!
Jag undrar om livet då var så enkelt, om det var enklare än idag. Det var säkert mindre komplext, men sorgerna och problemen fanns då också, bara på andra plan. Däremot kan jag förstå vad man i våra dagar kan längta efter i livet från förr - just att slippa alla de måsten vi har gjort till vår vardag och byta dem mot att få fokusera på att överleva, back to basics...
anonym:Tänk att det alltid finns obehagliga saker som lurar bakom idyllen...bra av din mamma att hon förmedlade glädjen till dig.
izac:Jo, visst är det härliga perspektiv, från luften. Jag funderar på om jag ska börja samla såna här tavlor.
avgrundsdjup: Nej, livet var nog inte så enkelt, men tänk ändå, man slapp åka till IKEA...!!
Skicka en kommentar