Kärleken till sina barn, till sina föräldrar och till en levnadspartner. Han hade till och med skickat sin enfödde son till jorden, för att sprida budskapet om kärleken till nästan.
Trots alla dessa åtgärder fortsatte krig, hat och våld att dominera överallt på jorden. Konstigt nog var det kärleken till Gud som ställde till mest problem, något som gick långt över hans förstånd.
Men så en dag gick Gud på kurs. Kompetensutveckling. Kursen handlade om lösningsfokuserat arbete. Där fick han lära sig att om någonting funkar, då ska man göra mer av det. Men om det inte funkar så ska man helt enkelt sluta upp med det.
Gud fick då uppenbarelse. Tänk om jag varit inne på helt fel spår hela tiden, tänkte han. Kärleken har ju faktiskt hittills inte alls visat sig funka, kanske dags att göra nåt nytt.
Så en vacker dag, nämligen den 9/11 så släppte Gud en bomb över jorden. Över hela klotet spred sig en orange, kletig dimma som alla människor andades in. I dimman fastnade all form av kärlek, och i en enda världsomspännande utandning sa det swoop och ingen kärlek fanns längre kvar.
Först blev det ganska kaotiskt. Föräldrar såg inte längre någon vits med att ta hand om sina barn, de var ju både besvärliga och krävande. Likaså upplöstes äktenskap i en rasande fart då ingen längre förstod varför man skulle binda upp sig på det sättet. Folk kunde gå iväg på morgonen och aldrig mer komma tillbaka. Under den första tiden dog många, främst barn och gamla då de inte längre togs om hand av kärleksfulla vuxna. (Gud brydde sig inte så mycket om det, han hade ju dödat många förut, tänk bara på syndafloden.)
Men det hände också något annat. Människornas känsloliv började förändras. Först försvann svartsjukan, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på dess koppling till kärlek. Men även hatet började tyna bort. Ingen kände sig längre sviken eller bedragen eftersom man inte älskade någon. Andra besvärliga känslor som ilska och vrede minskade också drastiskt eftersom ingen orkade ödsla energi på andra.
Till slut fanns det bara två känslor kvar hos människorna på jorden, nämligen välbehag och obehag. Det som gjorde en gott gav välbehag, och det som kändes dåligt gav obehag.
Livet blev plötsligt väldigt enkelt och en ny värld började växa fram.
Många män kände välbehag av att vakna på lördagsmorgon med en kvinna i sängen och några småbarn snusande på skarven i dubbelsängen. Och alltfler förstod att om man skulle få uppleva välbehaget så måste man både mata och tvätta, ja helt enkelt sköta om kvinnan och barnen.
Män kände välbehag över att ha en kvinna i huset som kunde renovera, snickra och laga saker som var sönder. För att han skulle få uppleva det välbehaget tog han hand om matlagningen och städningen under tiden. Kvinnorna kände å sin sida välbehag att kunna sätta sig vid ett dukat bord när de just bytt olja i bilen.
Allt familjeliv byggde på välbehag och till skillnad mot kärlek så fungerade det utomordentligt bra. Om någon inte kände välbehag var han borta nästa dag och ingen mådde dåligt av en sådan separation.
På den sjunde dagen såg Gud att allt var gott. Fred rådde på jorden och ingen älskade Gud.
2 kommentarer:
Det tycker jag vi ska sträva efter, att känna välbehag och hoppas att andra också känner välbehag. Till sist behöver vi inte sträva, det blir välbehag för alla. Då får också Gud vara med oss.
genialt. som vanligt här i herrklubben
Skicka en kommentar