tisdag, november 21, 2006

Man mot man

Som man vill man inte gärna sitta mitt emot en annan man och samtala.
Det känns som att det blir en alltför stor närhet på nåt sätt. Likadant är det om man åker på konferens och ska dela ett hotellrum med en annan man, det är lika bra att dra isär sängarna och ställa två nattduksbord däremellan. Att ligga i dubbelsäng är otänkbart. (De flesta män ordnar sig därför gärna ett enkelrum, medan dubbelrum är standard i kvinnodominerade yrken.)

Om män skall prata med varandra krävs det någonting däremellan, gärna en maskin av nåt slag. Som småpojkar stod de på var sin sida om den radiostyrda bilen. Sen på var sin sida om cykeln, om mopeden, om skotern och till sist, som vuxna män, på var sin sida om motorcykeln eller den nya bilen. Huvudsaken att det finns stål och mekanik som skapar den rätta distansen.

Se på pensionärsgubbarna som sitter i Smedjan! De sitter inte mitt emot varandra utan bredvid varandra och tittar på folk som går förbi. Blicken är riktad utåt, samtidigt som de slänger några ord till kompisen bredvid, ett typiskt manligt samtal. Sida vid sida, ej mittemot.
Och ofta står en rollator där också, ålderdomens maskin, och skapar den rätta stämningen.

Män behöver mellanrum till andra män. Jag tror inte att det är bögskräck, även om sådant också finns. Nej, snarare är det mansskräck, rädsla för fysisk närhet med andra män. Kanske det främst gäller oss som växte upp med auktoritära pappor som var känslomässigt frånvarande men närvarande när det gällde att utdela straff och repressalier.

Men i lagidrotter vågar ju män vara tillsammans och t.o.m. kramas när någon gör mål, hur kommer det sig? Jag tror att det beror på att det finns tydliga och klara spelregler för hur man får bete sig på planen. Det finns t.o.m. en domare som håller ordning och garanterar att det inte blir för mycket närkontakt. Men i omklädningsrummen frodas fortfarande bögskräcken och skapar ibland en otrevlig machokultur.

Många män åker tillsammans ut i naturen för att fiska eller jaga, de sover i små stugor och ibland i tält. Hur stämmer det med ovanstående resonemang? Jo, det är helt klart spriten som gör det möjligt! Jag kan garantera, i princip så dricker alla män sprit för att våga övernatta tillsammans i en liten skogskoja. Även om det handlar om en fjällvandring och man behöver tänka på packningens storlek, så måste kvartingen självklart följa med. Efter ett par supar blir man som bekant både lugn och trygg igen och mansskräcken släpper. Det går till och med att prata med varandra på ”tu man hand”.

När vi är i stugan i Ryssbält så bastar vi. Det ingår helt enkelt i konceptet.
Vi är överens om att det behövs minst två öl per man för att ett bastubad ska gå att genomföra.
Men man får inte glömma att grunda med två glas whisky!

3 kommentarer:

bert sa...

Klockren analys! Som vanligt på den här bloggen.

Anonym sa...

Oh, vilken tur att det inte gäller mellan en man och en kvinna. Endast män emellan.

Anders sa...

den manliga distansen är det värsta som finns.

och ibland också ganska skönt. enklare att inte titta in i varandra så mycket. båda blickar åt samma håll.

garanterat noll risk för kollisioner då.