Syndabekännelsen

Imorse när jag satte mig på cykeln för att cykla till jobbet så upptäckte jag efter några meter att bakhjulet var tomt. Punktering! Jag lämnade cykeln och gick till bussen. Precis när jag kom fram till vägen och bara hade femtio meter kvar till busshållplatsen så åkte bussen iväg….

På lunchen skulle jag äta med Dan på länsstyrelsen. Jag visste att jag bara hade 20 kronor i börsen men jag tänkte att jag kunde betala med kortet. När vi kom fram till kassan satt där en skylt; Vi tar för närvarande inte emot kort…….

Tisdagar är vår gemensamma fikadag på jobbet, någon köper fikabröd till eftermiddagen. Idag var det min tur men det hade jag glömt bort….
Sedan kom jag iväg lite sent till bussen efter arbetsdagens slut. Precis när jag kom fram till Smedjegatan springande, så åkte fyran iväg mot Porsön……För sent igen!

På kvällen var det dags att göra månadens räkningar. Plötsligt visade det sig att november månads OK-räkning var mer än dubbelt så hög som den brukar. Huskontot räckte inte till för att täcka alla skulder och jag började förstå att det blir ingen rolig jul det här året heller….

Ni kanske tror att sådant här är slumpens verk, att jag helt enkelt haft en otursdag.
Men så ser jag det inte. Nej, allt är helt mitt eget fel. Att jag fått punktering, missat bussen, saknat pengar till lunchen, glömt köpa fika, räkningarna osv, ja, hela dagen av motgångar är endast mitt eget fel.

Jag är skyldig, eftersom jag orsakar mitt eget öde! Just nu har jag helt enkelt dragit på mig en dåligt Karma och det straffar sig.
Världen består nämligen av positiva och negativa cirklar eller händelsekedjor. Om jag hamnar i ett negativt skov har jag mig själv att skylla. Troligtvis har jag haft känslor av agg, vrede eller avundsjuka och därigenom har min lycka förskjutits. Jag har hamnat ur balans, jag mår inte bra, jag känner mig nere och allt mitt negativa tänkande drar till sig missräkningar, förödmjukelser och problem.

Det finns bara en väg ut ur detta. Jag måste acceptera och ta på mig min egen skuld. Inte anklaga andra, eller skylla på oturen, cykeljäveln eller busshelvetet. Ett sådant handlingssätt skulle bara förvärra ett redan dåligt Karma.
Istället bör jag gå på djupet in i skuldkänslornas rike, känna på ruelserna, kanske också göra en sväng ner i arvssynden och ta på mig synder som jag inte ens varit medveten om.

Och lova bot och bättring.
Om jag inser att jag inte är värd mer än en punkterad cykel, en förbigången buss, en pinsam glömska ….då först kan jag känna den verkliga ödmjukheten inför livet.

Denna ödmjukhet som i syndabekännelsen uttrycks med orden ”Jag, fattig, syndig människa”. Att få kontakt med dessa djupa känslor av ödmjukhet, skapar så en glädje över att jag är i livet överhuvudtaget. Och det blir också en förutsättning för att försöka komma igen och få till stånd positiva vibrationer i mitt liv igen

Jag börjar se att det finns också positiva saker som hände mig idag.
- Jag hade tur att busskortet fanns i jackan när jag klev på nästa buss.
- Dan la ut pengar för mig på lunchen, och det var en god frukostkorv.
- Berit påminde mig om fikat så jag hann köpa chokladrutor innan halvtre (på kredit)
Och jag hade 15 bortglömda kronor i fickan som jag kunde köpa en varmkorv för när jag väntade in andra bussen på Smedjan.

Efter regn kommer solsken…… det tycker jag är så vackert.