Jag tänker på ljusets rodnad
när decemberskymningens vagga
gungar oss till vakenhet.
Det är här våra liv omfamnas.
Det är här våra liv omvandlas.
Snart är vi inte här. Snart är vi där.
Snart är vi inte där. Snart är vi här.
En skör och vacker förändring,
men svarta vingar försvinner hastigt.
torsdag, november 30, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så vacker dikt och både skör och skir. Tack!
Skicka en kommentar