lördag, mars 08, 2008

En vandring i solen


Flickan, hunden och solen.

Man har ju känslor, det är ofrånkomligt. De finns någonstans därinne i kroppen och påverkar hjärta och andning, muskler och hud och de får oss att uppleva.

Många av känslorna är positiva, till exempel glädje och intresse. Andra är egoistiska; ilskan som gärna blommar upp för att skydda den egna åsikten, egendomen eller rätten att vara först.

Lycka däremot
, är ingen känsla utan ett tillstånd. Man kan säga att lycka snarare är frånvaron av känslor, en slags tillfredställande tomhet. Varken mätt eller hungrig. Varken trött eller pigg. Utan det där som finns mittemellan och som nästan inte märks, och som ligger där som en bakgrund till vårt pågående liv.

Många tror att lycka handlar om att uppleva starka känslor som glädje och passion. Det är en ödesstiger missuppfattning som leder till den enorma jakt på starka positiva upplevelser, som kännetecknar vår tid. Vid varje tillfälle någon känner stark glädje eller eufori, och tänker att detta är lyckan, då skapas med nödvändighet ett begär efter nya upplevelser. Känslorna har nämligen den egenskapen att de är flyktiga. När en känsla intagit kroppen stannar den bara en kort stund innan den lämnar oss med saknad, för att följas av andra känslor, ibland helt motsatta.

Lyckan däremot, är ett tillstånd som alltid finns där, stabilt och evigt. Lyckan känner man inte, den måste man upptäcka. Och sökandet efter lyckan bör ske i mellanrummen mellan våra ljusa upplevelser och våra mörka känslor.

När vi vandrar, i ett kyligt snölandskap, finns möjlighet att tillägna sig det vi kallar lyckan.
Eller rättare sagt, oberoende var vi vandrar kan upptäckten göras, huvudsaken är att vi vandrar.

Sven

8 kommentarer:

Anonym sa...

Så fint du skriver om lyckan, visst är det så. Och att man vandrar.

Anonym sa...

Så fint du skriver om lyckan, visst är det så. Och ATT man vandrar.

Anonym sa...

Ja, jag tror på vandringar. Men även när man är olycklig är det bra att gå. Titeln kommer från filmen med Gösta Ekman, då han vandrade fram och tillbaka på stranden på Mallorca, olycklig och ångestfylld. Efter en berättelse av Slas, tror jag.

Brorsan sa...

Bra formulerat! Och vilken bild!

Anonym sa...

Tack!Roligt att brorsan är tillbaka igen....det ljusnar.

Marge_II sa...

Jag har använt ett utdrag från ditt inlägg på min blogg.

Hoppas att du inte misstycker :-)

Anonym sa...

marge: Naturligtvis helt ok! Roligt att du gillade formuleringen.

Jag läste att du skrivit om DN-serien "Först kränkt vinner". Jag blev lika häpen som du när jag läste den. Numera är var och varannan kränkt, istället för arg eller ledsen. Jag hoppas att artikelserien kommer att leda till att vi börjar ifrågasätta det som håller på att hända.

Turtlan sa...

Vacker & Klokt! Ljuvligt att läsa! Jag föll specielt för det fjärde stycket!

Närapå så tänkte jag när livet kastades om en sväng för ett tag sedan som Du nu har formulerat så bra!

Tar mig friheten att länka till detta underbara inlägg!

Tack!

Turtlan