Ville utmana föreställningarna. Föreställningarna om det tråkigt konturlösa marsgrå.
Ville återupptäcka färgerna och kanske lite av lusten till livet självt.
Lördagens blå blev till söndagens grå. Trots detta, skidorna i bilen mot Sandön och havet.
Jag, ett par skidor ut på havsisen i morgonens tystnad.
Lämnar stugor, parkerade bilar och stålverkets siluett bakom mig.
I sakta mak glider skidorna över den hårda skaren.
I sakta mak börjar återupptäcka världen genom syn, lukt och hörsel.
Sätter mig på en sten, hör isens rörelse och vattnets kluckande, förnimmer havets typiska fukt.
Ser ut över havets gråvita. Efter en stund händer något med det grå. Havets horisontlinje och de låga öarna bryter ljuset på ett sällsamt vis. För mina ögon blir det inte bara grått och vitt i en mängd nyanser, utan även blått, rött och gult.
I morgonens stilla grå återuppväcker jag färgseendet. Återupptäcker livet och ödmjukheten inför livets ogreppbarhet.
Johan
Andra bloggar om: natur
2 kommentarer:
Jag hade gärna följt med! En sån tur ligger mig varmt om hjärtat. Ibland har vi is här på Vänern, då tar jag en sån tur. Härlig dag då! Mne tyvärr är det inte sån is så ofta numera ..... Längtar!
Så skönt för mig, själen och tillvaron!
Från en vän av sjöisturer :-))
Turtlan
Det är en livets paradox att när själen känns som mest tom fylls den bäst på där det är som det först verkar tomt - vidder som närmast känns eviga, tystnad och stillhet. Egentligen är det ganska självklart-det mentala bruset klingar av och jag väljer min egen takt för påfyllningen.
Vänern verkar mest producera snö nu, synd att ni fick er vinter först nu
Skicka en kommentar