söndag, augusti 20, 2006

Möte med falken



Det är måndag den 24 juli och jag går min dagliga morgonpromenad. I närheten av Avasundsstugan har det de senaste åren hållit till ett gäng kråkor. Jag har ofta blivit irriterad på deras tjattrande, som stört min nattsömn, när jag sovit på loftet bakom ett myggfönster.
Men idag när jag går stigen på väg ner mot stugan slår det mig plötsligt att några kråkor inte funnits här i år. Det har varit tyst och lugnt hela försommaren, men det har jag inte märkt förrän nu. Jag tänker på Ekelöf som skriver att ”det finns någonting som märks just när det inte märks (som tystnaden)”.

Och så, när min sinnen försöker uppfatta tystnaden uppmärksammar jag istället någonting annat. Ett fågelläte, ett rovfågelskvirrande från den tall som varit kråkornas tidigare bostadsort. När jag hör ljudet så blir jag också varse att jag hört detta läte flera gånger den senaste veckan, utan att ”lägga märke till det”. Här bor andra fåglar, och det är inte kråkor!

I tallens höga topp skymtar jag ett gammalt kråkbo, och jag förstår att det övertagits av en rovfågelfamilj. Jag sätter mig på en liggande trädstam och väntar, med kameran runt halsen. Och plötsligt, lika överraskande för mig som för fågeln, sätter sig en tornfalkshona i en björk några meter framför mig, med en död mus hängande i näbben. Tornfalken spärrar upp ögonen av förvåning och vips, innan jag ens hunnit ta tag i kameran är den borta. Min kamera hänger besviket och objektivet slokar, ännu ett förlorat ögonblick! Men själv känner jag en stark eufori, av att uppleva ett magiskt möte, öga mot öga med en värdig representant från djurriket.

Senare på dagen träffar jag hela familjen tornfalk, föräldrarna och de två ungarna som just lämnat boet. Jag vet att ungarna kommer att tränas av föräldrarna de närmsta dagarna, tills ungarna kan klara sin jakt och försörja sig själva. Och de sitter i träden runt omkring och skriker och signalerar ständigt till föräldrarna, ”här är jag, glöm mig inte”. Vilket också gör det lätt för mig att tillfredställa digitalkamerans enorma behov av dokumentation.

Men redan efter en vecka är familjen försvunnen från området, och jag märker tystnaden som inte märks…..

3 kommentarer:

Jag och jag själv sa...

vad fint att bli av med kråkorna. själv är jag störd av skator och mina egna sömngångarföreställningar (såsom att det är någon som knackar på mitt fönster på andra våningen).

Känns tryggt att falken kommer och härskar.

Känns tryggt att Ryssbält tapes är tillbaka med naturromantik och Ekelöv. Hösten är här nu, är ni redo?

The Ryssbält tapes sa...

Ja, vi är redo för en lång höst.Hösten är vår bästa tid.

Vi följer också med stort nöje radioteatern om Manuel på er blogg. Det känns nästan som att han kommer från Ryssbält även om han är en stadsclown.

Han har ett utanförskap som vi känner igen....

Anonym sa...

Tänker på att tystnaden för mig märks genom att allt liksom stannar, står still och tankar ger sig av och sinnet blir stilla för en stund. Fantastisk lyckad bild av Falken( stort F med akting för den) och kamerans behov av tillfredställelse blev uppfyllt, kanske det viktigaste av allt.