Meningslöshet

Jag sitter just nu, i detta ögonblick, framför min dator och skriver.
Eller för att vara mer exakt, den mening som börjar med ”Jag sitter just nu….” skrev jag alldeles nyss. Jag tog först och tryckte på tangenterna J-a-g sedan fortsatte jag med s-i-t-t-e-r-mellanslag-j-u-s-t ..osv.
Men allt detta hände för en liten stund sedan. Just nu känner jag att det kliar under min högra fot. Eller för att var mer exakt, det kliade just när jag slog ner tangenterna k-l-i-a-r men hade slutat när jag skrev f-o-t. Konstigt vad tiden går fort ibland, nedteckandet tar ofta längre tid än själva händelsen.

Det är nästan omöjligt att hinna beskriva nuet och det som händer just nu när jag sitter här och skriver om nuet och det som händer just nu.

Varför ska det vara så svårt! Vad är det som hindrar oss att formulera något just nu, utan att det genast bli gammal skåpmat?

Min fråga som jag ställde i förra meningen, ett stycke sedan, var en retorisk fråga.
För jag vet nämligen svaret. Här kommer svaret som jag antydde att jag visste i förra meningen som jag skrev för en liten stund sedan. (Hur länge sedan kan inte ni veta eller hur?, det syns ju inte i texten)

Svaret är helt enkelt symbolismen.

Om jag skriver ett ord så förstår ni vad det betyder. Ni förstår att orden bara är symboler för andra saker. Skriver jag t ex fot så är ju inte fot en riktig fot, utan det motsvarar en fot i verkligheten. Det förstår ju vem som helst ( men inte barn och idioter). Och genom att jag sätter samman flera ord i rad, som alla har en symbolisk betydelse så skapas ju en berättelse. Och i en berättelse går alltid tiden. Början på en mening ligger oftast längre bak i tiden än slutet.

Därför, om jag skriver att ”jag sitter just nu, i detta ögonblick, framför min dator och skriver” så ljuger jag. När meningen är färdigformulerad så har det redan skett och tvingat er läsare att bli på efterkälken.

Så det finns bara en lösning på hela problemet.
För att hamna helt i nuet måste man bryta med symbolismen och skapa ord utan betydelse!
Då först försvinner tiden och vi hamnar på samma sida som barnen och idioterna.
Följ mig till den andra sidan. Om Ni törs…..

Jik gur paka sinu flish dirno bej jekot libba drejk ol jyt

Gyrt haste vatyd dyrosik kitelöb blåp pålus nöl öjmo

Kände ni ?
Kände ni fläkten av nuet i de meningslösa orden, som läpparna aldrig någonsin tidigare har uttalat. Och som inte skapar något meningsfullt sammanhang i hjärnan och därför låter oss vara precis där orden just nu finns.

Eller fanns, i förra stycket……

Säg mig, börjar jag bli tokig ?
….inte en dag för tidigt…eller för sent….