23.11
Tre män på väg ut i tystnaden, från staden, vardagen i olika grad av balans och närvaro.
Bilen gör det sedvanliga stoppet hos Björns föräldrar för påfyllning av utrustning, bullar och färskrökt kött. Vi välkomnas av storspov och grönbena. Ett par av det Norrbottniska odlingslandskapets budbärare om vår och förväntningar.
Bilfärden bär vidare längs grusvägen, över slätten mot skogen och bergen. Stoppet vid den stig som utgör den korta vandringen startpunkt. Regnet välkomnar oss. Olika män, i olika grad förberedda på dessa små blöta farkoster från skyn.
Vandring i strilregn. De tre lämnar stigen, möter tät dimma och blöta berghällar. Skogen är tyst, stilla.
Dimman gäckar. Björns inbyggda kompass sviker tillfälligt. De tre tappar för en stund orienteringen bland träd, stenar och dimma. Det lågmälda motståndet blir till en del av upplevelsen.
Snart hittar Björn platsen, kojan. Regnstrilet fortsätter. Björn gör upp elden. En taltrast skickar en försiktig hälsning. Skrivaren ser ljuset i väster. Anar redan en vacker morgon.
Den tysta gråfuktiga kvällen lider mot natt. De tre männen samtalar inne i kojan, smakar på nygrillad korv, öl och en skvätt whiskey. Talar redan om att det här kommer att bli den bästa gången….
4 kommentarer:
.. "regnstrilet" -
nästan ett vackert ord i din skildring,
som förresten börjar som en deckare!
Tack!
Varje rörelse bär på sin egen dramatik. En yttre eller en inre.
Hey what a great site keep up the work its excellent.
»
Your website has a useful information for beginners like me.
»
Skicka en kommentar