måndag, juni 19, 2006

Anteckningar, Kvavaträskberget

Vandring efter skogsbilvägen med Kvavaträskberget i blickfånget. En plats att odla ensamhetens filosofi. Här möter jag sällan några människor. Möter jag någon så är det en människa som finner en vandring på denna plats som minst lika lustfulld.

Idag möter jag vännen Dan som kommer fullt utrustad på sin gamla moppe efter en rekognoseringstur. Han har redan gjort min vandring.

Vi samtalar en stund vid en av Trollträskets fiskebryggor i solblänket bland mört och trollsländor. Dan berättar att fiskeföreningen för ett antal år sedan sökte ta död på det naturliga fiskebeståndet för att plantera in färdig industrigödd regnbåge. En fisk som inte alls hör hemma i detta vatten. Naturen har en fantastisk förmåga att överlista människan. Nu är mört, abborre och gädda tillbaka. Jag och min vän tackar för detta.

…………(lite senare)
Efter en svettig och myggrikvandring sitter jag invid Kvavaträskbergets topp och dess branta klippavsats. Blickar ut över det kustnära landskapet. Låga bergryggar tillsammans med lövrika blandskogar som vittnar om en svunnen jordbruksbyggd.
Melodier av myggor och vind, liksom spel av rödtjärt, rödvinge, bofink och några hackspettar. Annars börjar skogen tystna. Vårens- och försommarens eufori är över…..

3 kommentarer:

Anonym sa...

Tar en paus från ivrigt växande gräsmattorför att kolla bloggen och blir jätteglad över att abborren kommit tillbaka.

Ella sa...

Glad för gäddan,även om den är urjobbig att rensa---

The Ryssbält tapes sa...

Det är bra att de motståndskraftiga individerna har kommit tillbaka. Det är i motståndet vi växer. Naturen har mycket att lära oss människor om detta
...och det artificiella rummet behover vi inte skapa i naturen. Vi har ju redan platser som Sky city...