Tillsammans med musiken, litteraturen, måleriet och poesin tillhör samtalet de sköna konstarterna. Att samtala med en annan människa är en konst.
Den musikaliska improvisationen, har stora likheter med konsten att samtala. Där finns de givna förutsättningarna; melodierna, skalorna, harmonierna och rytmerna. Men hur dessa ingredienser används och kombineras är en intuitiv och slumpmässig process som sker just i det innevarande ögonblicket.
Vissa musiker är bättre än andra på att improvisera. De vågar möta det okända, ge sig ut i det musikaliska landskapet, pröva nya varianter, ändra tempon och vända skalorna ut och in. I ett band som vågar improvisera blir samspelet mellan musikerna något som fungerar av sig själv.
I samtalet pågår en liknande process.
Två människor som kommer i samklang, börjar svänga med samma frekvens och inleder ett utbyte av livserfarenheter och berättelser. Genom att lyssna på den andra människan, och låta det hörda strömma igenom en inre resonanslåda, så skapas ett naturligt gensvar. Och kroppen finns hela tiden där med sina rörelser, sin omedvetna motorik, och skapar samtalets puls.
Lyssna till Jimi Hendrix och hans Experience.
Då förstår ni vad jag menar.
2 kommentarer:
Att våga möta det okända och som du så fint skriver att ge sig ut och pröva nya saker, att improvisera ger oftast mer än all planering och förberedelse. Det gäller nog både musiken och samtalet. I ett samtal med aktivt och intresserat lyssnande blir det det helt naturligt för den andra att vara helt öppen, vilket i sin tur ger den lyssnande möjligheter att frigöra sig och improvisera. Och så är dansen igång som dansen mellan mor och spädbarn, samma frekvens börjar svänga och där uppstår samspelet.Även för oss vuxna.
Visst heter det "turtagning" när ett barn samspelar med sin mor ? Barnet agerar- modern svarar, de turas om.
Inom jazzmusiken är det på samma sätt, man improviserar i turordning, och bygger vidare på varandras "utspel".
Livets dans pågår överallt och hela tiden !
Skicka en kommentar