Björkvik

Morgonvandring till Björkvik i gränslandet mellan människa och natur.
Sällskapet – kompisen Björn. Utrustning – tubkikare. kaffe, smörgås och extrakläder.
De senare behövdes aldrig på den snöfria platsen invid iskanten i den flödande morgonsolen.

Björkvik – platsen där gammal byggelse sedan länge har plockats ner. Spåren finns kvar. Trappor ner i intet, en del av en flaggstång… Blåmesars plats och boplats.
I bakgrunden – järnverkets siluett och koksverkets svamplika moln som makligt och taktfast breder ut sig över himlavalvet.

Vi trivs i detta gränsland liksom fåglarna omkring oss. Fåglar som denna morgon är mer närvarande i toner än i tubkikarens fokus.
I gränslandet, mötesplatsen. Människorna nära, så oändligt långt borta….

Fåglar i vårt sällskap:
Bofink, gulsparv, knipa, kungsfågel, ringduva, morkulla, rödhake, domherre, blåmes, grönfink, sångsvan, gäss av skilda slag, kråka, havstrut, storskrake, en mindre falk eller sparvhök, talgoxe, björktrast, talltita och eventuellt en dubbeltrast.