söndag, oktober 08, 2006

Söndag


En mosig dag
Kroppens alla försvar rämnar
Skön är kapitulationen
Skön är stunden och varats omedelbara nu
Uteplatsen
Blicken och hörseln som fångar nuets rörelse
Den milda vinden som leker mellan ännu gröna träd
Lätta molntussar som skapar konst
Solen som bryter in mellan träden
En blåmes lockrop och en ekorres jakt
Stunden är grön och skön
Nära är människorna, men långt borta

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vackert skrivet och betraktande av världen utan galler.
Och bilden förmodar jag vara en äkta Rysstapes bild----?

Sven Teglund sa...

En äkta lovsång till naturen och dess läkekonst. Dagens blick ut från kontorsföstret förnimmer en liknande känsla, härligt!

Anonym sa...

Nära men långt borta det är nåt speciellt med det. Det känns så lugnt och fridfullt.Inget som skrämmer och oroar och inget som tillfälligt överväldigar och sen blir till besvikelser.

Sven Teglund sa...

Friden blir till i sig själv, en chans att rensa i det mentala bruset. Bäst görs det i ensamhet. Påfyllda av stillheten kan vi sedan berika våra relationer