En septembersöndag trodde jag att det var.
Men insåg strax att oktober redan inträtt. Det kändes annorlunda när dagen fick namnet oktober istället för september.
En septemberdag är gulgrön, lite röd och starkt blå med hög atmosfär. Och sol därtill. Oktober är brungrå som murket trä, har djupa pölar och högar av svartnade löv.
Men jag värderar inte. En oktoberdag är lika bra som en septemberdag, den är som den är. Men den är annorlunda.
Jag gick efter vägen och eftersom det var den första dagen i månaden hade oktober ännu inte tagit över. September hade fortfarande övertaget. De flesta löv satt kvar med varierande gula, gulgröna och röda toner. Oktober hade gjort framryckningar på marken, svarta fallna löv, uppblottnade.
Naturen är ting. Träd, växter och stenar har inget inre liv. Det är vi som förlägger våra metaforer och liknelser på dem.
Naturen har heller ingen egen tid. Den lever varken i det förflutna eller i framtiden. Den finns inte ens i nuet, eftersom nuet står i förhållande till det förflutna och till framtiden. (Caeiro)
Naturen finns helt enkelt bara i verkligheten. Den känner inte till månaderna september eller oktober. Inte heller söndag eller måndag.
Ej heller nuet.
2 kommentarer:
Jag måste erkänna att jag "förmänskligar" ibland.
En vacker sten, ett vindpinat träd på en fjällsida kan få min empati eller avund. Beroende på väder.
Stackare - Här står du i ur och skur. År efter år. Kyla, frost, drivis, storm.
Lyckost - Här ligger du i den vackraste av omgivningar. Ljusa sommarnätter och norrskensflammande vinterditon. Alltid.
Vacker bild av oktober och som ger vacker minnesbild av dagen!
Skicka en kommentar