söndag, oktober 22, 2006

En tidig morgon



En tidig morgon väcker mig, färdigsömnen slår upp mitt medvetande och ögonen slutar att vara slutna. Jag släpper på min kropp och upptäcker att båda fötterna är rörliga. Det gläder mig, livet är kvarvarande.

Jag stiger upp, jag går ner och tänder på. En brasa i kaminen.
Elden har ingen historia, den försvinner i samma ögonblick som den uppstår.
Jag tar min bok och läser om Jesus, om han fanns, och vem han var. Texten flyter på, på samma sätt som elden, och försvinner i samma ögonblick som jag läser den.
Ingen historia fastnar i mig just nu, Jesus uppstår men dör genast.

Jag vänder mig ifrån allt som är skrivet och går in i dagen, och går ut.

Jag låter naturen vara som den är, utan att tänka på den eller låta den lämna spår. Jag ser träden, snön på marken och havets yta. Men det betyder inget för mig. Precis som elden försvinner mina sinnesintryck i samma ögonblick som de uppstår.

I elden finns ingenting att förstå och det gör mig så lättad.
Med lätta steg vandrar jag omkring i timmar och jag förstår ingenting.

1 kommentar:

Anonym sa...

Just därför att du inte förstår någonting blir stegen och vandringen så lätt. Förståelsen i sig är ett gissel som krampaktigt håller kvar en i "tungsinnet".