Det är en blåsig dag. Havet är i uppror och slungar sig framåt tills det möter stranden och där tvingas ge upp. Jag har svårt att förstå den vetenskapliga synen på vågen, att den egentligen är en cirkelrörelse. I mina ögon verkar det som om vågorna kommer böljande från Rånön, över hela fjärden och upp på stranden.
Kanske är det bara ännu ett exempel på att vi alla bor i en syn-villa. Ett hus för alla de illusioner som uppstår framför våra ögon och som blir vår verklighet. Som månen som blir större och större ju närmare horisonten den kommer, trots att den alltid är lika stor.
Det är hjärnan som sköter om det hela. Eller rättare sagt, hjärnans förkärlek för att organisera tillvaron i mönster och förenklingar. Vi ser bara det viktigaste, resten blir bakgrund. Om det inte vore så skulle vi översvämmas av intryck.
Men vissa människor, som har en särskild form av hjärnskada, åskådliggör vilka förmågor som egentligen finns där under ytan. En man kan lyssna på en symfoniorkester och sedan memorera alla instrument, alla stämmor och sedan spela dem på ett piano. Någon annan kan se en främmande stad från en helikopter och sedan ur minnet rita en teckning av stadens alla detaljer i absolut rätt skala. En Rain man kan räkna ut pi och rabbla decimaler i 7 timmar så att till och med datorerna hinner inte med.
De flesta är födda med skadorna och de har svårt att leva i vårt samhälle och att fungera socialt. Men intressant nog kan helt vanliga människor, som fått ett slag mot huvudet eller som blivit dementa, plötsligt i vuxen ålder få dessa s.k savant-förmågor. Det gäller bara att skadorna hamnar på rätt ställe i pannloben.
Det talar för ett intressant faktum. Nämligen att hos alla människor, så strömmar det in miljoner bite information i hjärnan varje sekund, från synen, hörseln, känseln, smaken och lukten. Men vi, som inte har savantförmågor, blir bara medvetna om en liten, liten bråkdel. Resten finns där under ytan, en kunskap som inte når vårt medvetna och som vi inte har någon användning för. Bortrensat för att vi skall kunna fungera normalt i ett socialt sammanhang. Bara en smäll mot huvudet kan göra att vi får tillgång till denna ocean av information om den yttre verkligheten, som finns lagrade i djupet av våra hjärnor.
Men man kan ju inte gå och vänta på att få en smäll mot huvudet, det är inte säkert att det tar på rätt ställe. Men det finns något som man kan göra under tiden, i väntan på hjärnskadan eller demensen.
Och det är att surfa på internet !
Till internet strömmar information in hela tiden, från alla hörn av världen, från framstående tänkare, från dumskallar, från forskare, från amatörer, ja, från tusen och åter tusen hjärnor som samverkar över hela jorden. Och på några sekunder kan jag ta del av allt som finns, bara jag har rätt sökmotor.
Jag kan ta del av alla symfonier som finns och lyssna på dem.
Jag kan upprepa stämmorna en i taget, bara jag har rätt program.
Jag kan skapa perfekta teckningar av London genom att låta photoshop teckna konturerna.
Helt skalenligt.
Jag kan ställa vilken fråga som helst, och få svar av någon som vet, på andra sidan jorden.
Internet är en hjärna med savantförmågor.
Men samtidigt lika autistisk som en Rain man.
